Nu är de här

Valparna som jag väntat på har kommit till världen.
De föddes 15 april. 1 hane och 4 tikar.
Allt gick så bra som det tänkas kan.
Valparna är e Riddarens Christoffer Robin u Riddarens Juvel.

Galants Matteus

Matteus bor i Norge med matte o husse samt en gårdshundskompis som heter Skreddestuens Carl Oscar. Matteus var nyss på utställning och vann sin klass fick ck, o kom 2 BHK. GRATTIS! GRATTIS!

Valpar?

Nu vågar jag tro att min tik är dräktig. På tisdag är det fem veckor sedan hon parades och vi är flera som tror att hon är dräktig. Jag ser jätte mycket fram emot
att få se valpar växa upp igen.

Mimmi blir sakta men säkert bättre

Nu var det ett tag sen jag skrev om Mimmis tillfrisknande.
Vintern med all snö har gjort det lättare att få hunden att
gå på sitt skadade ben. Så mycket snö att pulsa i kräver att
man plantera alla fyra i backen i alla fall så ofta som möjligt.
Sen några veckor har hon fått hundmassage. Eftersom hon använder
det friska bakbenet som avlasting så behöver de trötta musklerna
få lite hjälp att sappna av. Hon njuter i fulla drag när hon får
massage. Jag anser att på de två sista veckorna har Mimmi verkligen
gått framåt i sin rehab. Håller tummarna för att det kommer att bli
riktigt bra.

Fortsatt rehabilitering

Idag var vi åter hos sjukgymnast med Mimmi. Vi skulle kolla hur långt hon kommit i sin rehabilitering. Det konstaterades ganska omgående att hon fått lite muskler men att det är en bra bit kvar tills hon är helt återställd. Snön som fallit på senaste tiden är för detta ändamål helt suveränt. Här måste Mimmi även använda sitt skadade ben för att hålla balansen. Så vi har pulsat i snö flera gånger om dagen och det har gett resultat. Här är bild från senaste träningen på rullbandet. Det går bra så länge det inte är något vatten.

Hos sjukgymnasten

I dag har Mimmi varit hos sjukgymnasten. Här skall tränas minsann.
Sjukgymnasten var mycket nöjd med Mimmioch hur hon betedde sig med det
skadade benet. Jag fick lite tips om hur massera o försöka få hunden att sätta ner
benet men inte kräva att hon ska belasta det som läget är nu. Det är mycket hoppfullt att den här skadan ska bli helt bra. Nu har både veterinären o sjukgymnasten samma åsikt. Skönt, för det är inte utan att jag har misströstat
emellanåt.

Mera om Mimmi

Nu har det gått 11 veckor sen vildsvinsolyckan. Vi har varit o tagit bort fixeringen
på benet så nu är det "bara" att stödja o gå på benet. Det är inte helt enkelt eftersom Mimmi är rädd om sitt ben. Inte så konstigt så länge som det varit obrukbart. Men jag hoppas att allt ska vara helt bra inom en månad. Mimmi har varit så tapper o funnit sig i sin situation. Men nu tycker jag mig märka en viss trötthet på att ligga ensam inom ett kompostgaller ( om än 6 st galler). Hon vill ju vara med de andra hundarna. Jag håller tummarna på att även sista delen i rehabiliteringen ska gå bra.