Nu har det gått 11 veckor sen vildsvinsolyckan. Vi har varit o tagit bort fixeringen
på benet så nu är det "bara" att stödja o gå på benet. Det är inte helt enkelt eftersom Mimmi är rädd om sitt ben. Inte så konstigt så länge som det varit obrukbart. Men jag hoppas att allt ska vara helt bra inom en månad. Mimmi har varit så tapper o funnit sig i sin situation. Men nu tycker jag mig märka en viss trötthet på att ligga ensam inom ett kompostgaller ( om än 6 st galler). Hon vill ju vara med de andra hundarna. Jag håller tummarna på att även sista delen i rehabiliteringen ska gå bra.
Lilla Mimmi! Klart att hon måste känna sig less på tillvaron när hon varit dålig så här länge! Jag hoppas verkligen att hon repar sig fort nu och att hon blir som vanligt igen.
SvaraRaderaKram
Johanna & Preben